Har människan en fri vilja? (2020)

_{av Martinus}

1. Jordmänniskans fria vilja är skenbart mycket begränsad

Vad gäller förnimmelsen av att ha en ”fri vilja”, vilket vill säga detta att helt själv kunna bestämma sina dagliga göromål och förehavanden, att helt och hållet vara sin egen herre, då är detta något som inte är allmängiltigt. De allra flesta människor känner sig väldigt bundna, ja, de lever rentav i både fysiskt och andligt slaveri. De måste slita och släpa för de dagliga förnödenheterna: tak över huvudet, mat och kläder, och ibland inte endast för sig själva, utan också för hem och barn. De är beroende av arbetsgivare, de är beroende av fackföreningar, de är beroende av samhällets lagar, som är beroende av religion och politik, de sistnämnda upplevs visserligen som frivilliga, men är i verkligheten inte alls det. Dessutom förekommer ibland både akuta och kroniska sjukdomar som också hindrar uppfyllandet av många önskningar. Ja, upplevelsen av fri vilja är mycket liten. Även den mycket rika mannen, som kan få nästan allt vad han önskar sig av materiella ägodelar har ofta en mycket mer blockerad vilja än den fattiga tiggaren. Ty rikedom kan ofta vara ett kolossalt begränsande band för viljan. Den rike mannen känner mycket ofta en panisk rädsla för att bli fattig och blir i motsvarande grad en slav under denna rikedom¹. Han skulle absolut vara friare om han inte kände denna fruktan.

I alla de världskulturer som hittills har funnits på jorden och behärskat människorna, har den stora massan inte haft någon fri vilja, utan har varit tvungen att slava för sin dagliga föda, har varit underlagd statsmakt och rättsväsen, varit bunden av den gällande samhällsordningen, varit underkastad flockens mening. Och hur är det med den moderna människan eller människan av i dag? Känner hon inte också sin vilja vingklipp på många områden? Ur ett rent ytligt lokalt perspektiv existerar det ingen fri vilja för människan. Alla är bundna av alla. Men denna analys är inte viljans sanna analys om vi betraktar människan i ett större perspektiv. Då är jordmänniskan i verkligheten ett suveränt och fritt väsen. Hon är inte bunden av andra band än dem hon själv har invecklat sig i.

2. Viljan har inget inflytande på livets eviga realiteter

För att förstå den fria viljan måste man få klart för sig att det existerar vissa saker hos det levande väsendet som är eviga realiteter och således aldrig någonsin har skapats genom viljan. Till exempel detta att det existerar. Denna dess eviga existens kan det inte på något som helst sätt påverka med sin vilja. Det tjänar inget till att det får ett begär eller en önskan att vilja utplåna sig själv. Det är inte möjligt. Även om väsendet kan få sin organism att gå under eller upplösas, existerar det fortfarande. Att det inte kan tillintetgöra denna sin existens eller de eviga detaljer som betingar den, betyder inte att det inte har fri vilja. Det betyder bara att här har det kommit in på en abnorm tankegång. Att det existerar har ingenting att göra med bunden eller fri vilja. Det ligger helt utanför viljans område. Att önska det absolut oföränderliga förändrat är att önska det omöjliga, men att önska det omöjliga är ju återigen detsamma som galenskap eller vanvett. Att man inte med sin vilja kan åstadkomma månens undergång eller få solen att ändra sin bana, har inte något med det levande väsendets viljekomplex att göra och kan således inte vara uttryck för avsaknaden av fri vilja hos väsendet.

3. Begärledd vilja och förståndsledd vilja

Där det kan vara tal om bunden vilja, det är där som väsendet av naturen har en fri vilja, men där det genom felaktiga handlingar, felaktig användning av den fria viljan, har bundit sig till verkningar som tillfälligt utgör ett snärjande eller blockerande band för ytterligare uttryck av fri vilja. Det är denna blockering av viljan som vi kallar ett olyckligt öde. Vad är det då som på det hela taget utlöser viljemanifestationen? I första skedet är det begäret. Man önskar det ena eller det andra, utan att veta om denna önskans tillfredsställelse är gynnsam eller skadlig för en, och upptäcker först efteråt huruvida önskans tillfredsställelse var gynnsam eller skadlig. Denna metod för viljeutlösning kan vi uttrycka som begärledd vilja. Den sortens viljeutlösningar finns det en mångfald av bland människorna. Nämn köttätande, lasterna tobak, narkotiska preparat etc. Nämn också överfall på sin nästa, rån, stöld, mord och dråp etc. (Här skriver Martinus uppmaningar till sig själv inför föredraget han ska hålla, reds.anm.) Alla dessa företeelser är i realiteten endast begärledd vilja. Men begärledd vilja ger upphov till det mörka ödet, de mörka erfarenheterna, som är detsamma som visdom. Visdom ger förstånd, och förståndet blir det fullkomliga fundamentet för viljemanifestationen. Förståndsledd vilja är allt det som tjänar till att skapa liv och glädje, välsignelse och välbefinnande för våra medväsen och vår omgivning eller detta att älska vår nästa som oss själva, och leder till medvetandemässig suveränitet, frigörelse från alla mentala fängelser, inviger människan och gör henne till ett med Gud.

***

Note:1 ”fattigdom” har här rättats till ”rikedom”.

Artikeln är en återutgivning av ett manuskript som Martinus skrev som förberedelse till ett föredrag på Martinus Institut, söndag 4 maj 1952. Renskrift och mellanrubriker av Torben Hedegaard. Godkänd av rådet 8 september 2019. Första gången införd i Kosmos nr 2, 2020.

Artikel-id: M0648. Martinus har hållit ett annat föredrag med samma titel 1 augusti 1955 (M0590). Översättning: Lars Palerius, 2020.

_{© Martinus Institut 1981 <ahref="http://www.martinus.dk">www.martinus.dk
Du är välkommen att länka till artikeln med angivande av copyright och källa. Du är också välkommen att citera från artikeln, när det sker i överensstämmelse med lagen för upphovsrätt. Kopiering, eftertryck eller andra former för återgivning av artikeln, får bara göras efter skriftligt avtal med Martinus Institut.}